konstfilm

När vi fick uppgiften att göra en konstfilm med temat ''gränsöverskridande'' så hade vår grupp en hel del olika idéer, men ingen idé som kändes riktigt bra. Efter många diskussioner så enades vi om en idé som dem flesta i gruppen ändå tyckte var helt okej. Jag tycker att uppgiften var väldigt jobbig eftersom ingen i min grupp tog ansvar för något så allt ansvar hamnade på mig. Jag gjorde bildmanuset och fick sen göra om det för det var inte bra nog, jag köpte färgen eftersom ingen annan ställde upp, jag fixade kamera eftersom ingen annan ställde upp och jag filmade även 80% av allt vi filmade. Om jag ska vara riktigt ärlig så är jag besviken på mina gruppmedlemmar insats men jag gjorde så gott jag kunde för att få det här grupparbetet och projektet att funka. Projektet i sig blev väl helt okej. Om vi hade haft mer tid och om mina gruppmedlemmar faktiskt tagit lite mer initiativ tror jag det skulle blivit mycket bättre. Jag skulle till exempel vilja förbättra stop-motion delen i början och slutet. Vi skulle även kunnat använda oss utav stativ då de flesta klippen var ganska skakiga. Vår film kan tolkas på många olika sätt, men budskapet är ''ge inte upp hoppet'', ankaret i filmen representerar då hoppet. För att få fram temat ''gränsöverskridande'' så gjorde felicia saker som man inte brukar göra, bröt alltså mot normen. Till exempel sitta ner på tunnelbanan och bussen och gå runt helt täckt i färg. Jag kan inte säga att jag är nöjd med resultatet men det blev som det blev.