Nu har jag läst lite mer än hälften av kallocain och jag gillar den hittills. Det som har hänt är att Leo har utfört experiment på frivilliga med kallocainet och fått positiva resultat. Då blir han och hans chef Rissen kallade till huvudstaden för att visa upp deras resultat. Det som har hänt hittills är inte direkt något oförväntat, men det gör inte att jag tycker boken är tråkig eller dålig.
Det finns många budskap med boken skulle jag tro, kritik mot odemokratiska samhällen där staten har all kontroll, att man ska uppskatta sin frihet och även att man inte ska hålla alla känslor inom sig.
Det finns definitivt en koppling mrllan boken och samhället då boken beskriver ett dystopiskt samhälle, något slags "det-här-skulle-faktiskt-kunna-hända"-samhälle. Det syns då samhället författaren beskriver i boken påminner mycket om Sovjetunionen och Tyskland under nazismen. Det kan man förstå då det var därifrån hon fick inspiration när hon skrev boken.
